”Alla dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.”

Så sitter jag här och försöker skriva uppsats som vanligt. Djävulens påhitt detta, hur kan man utsätta människor för sådan här tristess?!

Jag försöker i alla fall göra det lite mysigt. Sätter mig ner med en kopp kaffe, läser igenom mail, äter en bulle, tar lite mer kaffe..!

Gör alltså allt annat än att skriva. MEN! Nu har jag deadlines som jag inte kan bryta. Ska träffa min handledre på måndag och tills dess MÅSTE jag ha skrivit klart ett av de sista kapitlen. Annars blir det pinsamt. Så jag har tre dagar av total skrivnings frenzy framför mig. Bara att köra på alltså. Försöker intala mig att det blir roligt.

För att motivera mig har jag också skrivit en lista på för och nackdelar kring slutförandet av den här uppsatsen:

”Om du skriver klart:
– Segla och äventyr i 208 dagar.

Om du INTE skriver klart:
– Ångest i 208 dagar.”

Inte ett så svårt val när man ser det sådär. Blir rätt så konkret då menar jag.

Just ja, kom på att jag har glömt berätta om när jag träffade min favorit skribent/författare genom tiderna…och gjorde bort mig totalt. Får ta det lite senare idag. Nu: skriva den j#la uppsatsen.

//AlltFörAttInteHaÅngestI208Dagar.

Annonser
Det här inlägget postades i Thoughts. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s